Storjubileum! Och så vidare...

Den 15/3 gick jag upp på scen för 100:e gången. Det var på GARVA och tja, det blev väl så bra det kunde bli med tanke på att jag under kvällen drog på mig en rejäl förkylning. De säkra korten funkade, men vissa saker blev svåra för publiken att hänga med på. Först tillskrev jag allt min förkylning, men när jag upptäckte bland de senare komikerna att de som lyckades bäst var de som körde med bajshumor konstaterade jag att publiken kanske inte materialmässigt var helt med mig. Men men, det gick väl hyfsat åtminstone. Nästa gig den 21/3 blev det 101:a, om det nu ska räknas som ett gig och inte en workshop. Men ok, det kom i alla fall 3 pers till Mässingshornet i Kirseberg för att titta på kvällens 7 komiker. Men det vat å andra sidan 3 som hängde med på noterna! Sådan publik gillar jag! Redan onsdag samma vecka blev det dags för gig No. 102, denna gång på Dockan. En av Dockans bättre kvällar må jag säga. Pigg publik, och av någon anledning är det alltid lättast med publiken längst fram just där. Det blev premiär för mitt iPhone-skämt, och det lär jag köra fler gånger. Religiösa homofober är väldigt tacksamt att skämta om. Så dags på lördag samma vecka för välgörenhetsgig i Lund på Wermlands Nation. Föreningen Party 4 Charity har som koncept att ordna fester och ha trevligt, och så leder det till att brunnar blir borrade i Eritrea. De ville ha ett par komiker på festen, och det blev Tina Andréasson och jag. Väldigt ung publik, men samtidigt väldigt godmodig och på gott humör. Tyvärr hade de inte kopplat in högtalarna framme vid scenen utan bara de bakre i lokalen vilket ledde till att den bakre delen av publiken hade roligast eftersom de hörde allt. Tina gick upp före mig och hade därför tuffare förutsättningar, men det triggade henne till en spontanitet jag inte sett hos henne förut. Vidareutvecklar hon den kan hon gå riktigt långt, för hennes akt den kvällen var det bästa jag sett på bra länge. Imorgon 31/3 upp i sadeln igen. Denna gång ska jag köra på MACK, och efter mig är Lennie Norman huvudakt. Jag har märkt att jag alltid verkar få spotar där när Lennie kör, undrar om det bara är slump? Nåja, lyckat brukar det vara i alla fall.

Varierade gig av olika orsaker

Den 5/3 blev det dags att giga igen. Den här gången tillsammans med Elin Nordén, Mackan Andersson och Mats Andersson. Mitt 97:e gig hade lika väl kunnat vara mitt första. Kärra utanför Göteborg visade sig vara ungefär som Salem utanför Stockholm där jag är uppvuxen. Men jag lyckades ändå roa fyllskallarna en del, så det får väl betraktas som lyckat.

Gig No 98 var riktigt lyckat! Jag körde mycket nytt, och det funkade utmärkt! Mässingshornet i Kirseberg är underskattat, har ni inte varit där än så kom dit 21/3, för då är jag där!

Det 99:e giget utspelade sig inför en sömnig publik på Dockan. Jag öppnade och trodde först jag gjorde något fel, men sedan såg jag att de andra komikerna hade samma problem. När jag i mitt döden-material kom fram till Valhalla var publiken som fågelholkar i ansiktet. Var det för att de tog för givet att alla som dog kom till Valhalla, eller för att de helt enkelt inte visste vad Valhalla är?

Hur som helst hoppas jag på mer intelligent publik på tisdag på Garva på Harry´s i Malmö, då jag kör mitt 100:e gig! Ni kommer väl?

Tripp Trapp Trull igen

Så har det blivit ännu en sekvens av litet gig, något större gig och ännu större gig. Det 94:e giget utspelade sig den 24/1 på Mässingshornet i Kirseberg. Jag lyckades roa publiken, men satan vad kallt det var! När ska de lära sig att slå på värmen på det där stället?

Det 95:e giget gjorde jag på Dockan Comedy Club. Det var Dockans andra kväll på säsongen, och publiken var hård men rättvis. De genomarbetade och väl framförda skämten fick bra respons, nya och oslipade sämre.

Det 96:e giget blev på Malmö Comedy Festival. Den festivalen är alltid helt underbar! Jag var dock lite ur fokus när jag gick upp på scen, vilket gjorde att normalt sett säkra skämt inte satt lika bra. Däremot togs det nya materialet emot med förtjusning. Även det lite hårdare om Lena Nyman gick hem, vilket än en gång bevisar att man faktiskt kan skämta om allt.

Gig för Sveriges bästa klubb, och sedan ett bra gig till

-Man kan göra dåligt ifrån sig, och det går ändå bra. Man kan göra bra ifrån sig, och det går ändå inte bra. Men här pratar jag om alla stand up-klubbar i Sverige utom en. Den 9/12 gjorde jag mitt 92:e gig, och har man någonsin haft en mer tacksam publik? Inte vad jag kan minnas i vart fall. Avslutade kvällen gjorde Cilla Domstad, och det gjorde hon riktigt jävla bra! Jag tror jag älskar henne.

Det 93:e giget var på Tröls för att stödja världens svältande. Jag ändrade lite i mitt religionskritiska material så att det skulle bli ännu mer kontroversiellt, men det var bara för skojs skull. Men det blev väl emottaget, så vem ska klaga? Åtminstone inte Ludde Samuelsson, som jag såg göra både en av de bästa konferencier- och komikerföreställningar jag någonsin sett.

Återbesökens tid

Den 24/11 var det dags för jämt 10-tal igen, nämligen det 90:e giget. Denna gång på Dockan Comedy, och dagens datum-skämtet för kvällen handlade om ännu en död påve. Det blev rätt ok, men jag måste börja plocka sådant material från andra källor än bara Wikipedia. Publiken var väldigt skiftande. Vissa skrattade mycket och hela tiden, andra var rätt stillsamma. Svårt att i efterhand bedöma hur man själv skötte sig, men kommentarerna efteråt var positiva.

Det 91:a giget blev ett återbesök på Mässingshornet. Publiken denna gång bestod av ca 5 pers, att jämföra med antalet komiker för kvällen som var 6. Nåja, det gick efter förutsättningarna. Men de sedvanliga häcklingarna man annars alltid får på Mässingshornet uteblev. Kanske för att en viss busschaufför på Skånetrafiken inte var där då, det är ju hon som brukar leda häcklingskören. Mats Andersson avslutade kvällen, och verkligen med den äran! Jag har alltid gillat hans humor, men nu kändes det som han tillfört något mer till sitt uppträdande. Svårt att sätta fingret på vad, men det ska bli spännande att se vart han går nu. Långt kan det i vilket fall som helst bli.

På torsdag 9/12 ställer jag mig på MACK:s scen, och det gör även en av mina favoriter, Cilla Domstad. Det ska bli riktigt kul att återse både MACK och henne igen!

Varierade intryck

Min vana trogen bloggar jag efter 3 gig, flitigare bloggare än så är jag inte.

Gig no 87 utspelade sig på GARVA. Det gick... bra visade det sig! Men det väckte vissa funderingar kring fysikens lagar om ljudhastighet, eftersom de bakre raderna skrattade ca 10 sekunder efter varje skämt.

Gig no 88 utspelade sig på Dockan, exakt 15 år efter Toblerone-affären. Jodå, mycket riktigt blev det skämt på det.

Det 89:e giget blev mitt första på den nystartade klubben i Kristianstad. Bra publik och bra lokal. Kvällen avslutades av Nils Lind, som dessutom bjöd på en legendarisk uppvisning i häcklarhantering. Grymt bra!

Tripp Trapp Trull

Olika klubbar är olika att uppträda på, vilket har visat sig på tydligast möjliga sätt den senaste veckan.

Gig No. 84 blev första gången i Motala. Motala Comedy drivs av Emil Wirebro, som är en väldigt entusiastisk och positiv herre. Det måste man nog vara för att driva stand up-klubb i Motala. Det kom ca 15 pers, varav 4 hade riktigt kul och resten satt och åt. Konferencieren (som tyvärr inte var Emil själv pga byråkrati) skämtade glatt med publiken, men lyckades inte minnas namnen på alla komiker som skulle presenteras. Vi var ju trots allt hela 3 st. Jag inledde kvällen, sedan tog Palle Strömberg vid, och Ludde Samuelsson avslutade kvällen.

Tillbaka i trygga Malmö igen körde jag det 85:e giget på Dockan. En Nypa Salt tar sig och verkar bli vana vid hur det går till på Stand Up-kvällar nu, men jag saknar den forna logen. Publiken var pigg och på hugget. Jag fick i o f s inte skratt på allt, men överlag blev det väldigt lyckat. Det var bara det mest oslipade som inte riktigt gick hem, och där är ju Dockan rätt klubb för att göra sådana erfarenheter.

Torsdagen 28/10 alltså mitt 86:e gig, denna gången på MACK. Huvudkomiker Özz Nûjen, och komiker i 1:a akten var Cecilia von Strokirch och Biggan Lowén. Vilket gäng, och vilken publik! MACK är verkligen Sveriges bästa stand up-klubb, för så här bra blir kvällar bara här! Jag började dock lite osäkert, lite distraherad av ett bord som satt och snackade med varandra (om folk som snackar på bio förtjänar en läsk i knät så förtjänar folk som snackar på stand up ett skott i nacken), men ungefär i slutet av hantverkarskämtet lossnade det, och sedan skrattade publiken åt allt! Det vara bara att surfa på! Sådan publik har man bara 1 gång per år! Özz, Cecilia och Biggan hade också en riktigt bra kväll, men vem blir förvånad över det? De är alltid bra.

Efteråt satt jag och kvällens konferencier Mattias Olsson och tog en öl med Özz och ett par kompisar med honom. Med vid bordet satt en tjej som lyckades bjuda på de mest halsbrytande dialektövningar jag någonsin hört i hela mitt liv! Det lät som en korsning mellan Babben Larsson och Smala Sussie. Hon visade sig härstamma från fd Jugoslavien och sedermera ha bott i Norrköping. Jag vet inte varför, men samtalet råkade av någon anledning glida in på konflikter mellan syrianer och muslimer, varpå en livlig debatt tog vid mellan henne och Özz. Själv fann jag det för gott att förhålla mig neutral, eftersom jag alltid har ansett det idiotiskt att dela in människor i folkgrupper oavsett om det baseras på religion, etnicitet eller fotbollslag. Jag åkte hem, nöjd och glad.