Jo, jag vet. Att späcka sitt framträdande med bara nytt och relativt oslipat material är alltid vanskligt, och ska man tvunget göra det är det renodlade rookieklubbar som är bäst lämpade för sådana experiment. Men nu utspelade sig det 78:e giget på MACK på Ribban, och jag kände mig tvungen att testa nytt för att behålla geisten.
Det funkade trots allt bra, trots att insikten om frånvaron av "säkra kort" bidrog till en viss nervositet. Döden fick göra sällskap med Gudrun Schyman och min katt Blixten, och samtligt har potential. Publiken var på hugget, och jag tror att det hade lite med huvudakten att göra. Al Pitchers publik är ofta ganska stand up-van, vilket alltid underlättar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar