Mässingshornet igen

Hur skapar man så dåliga förutsättningar som möjligt för stand up? På det 71:a giget fick jag en variant; 4 pers i publiken och massor av nytt på en gång. Men jo, det gick faktiskt vägen!

Mässingshornet i Kirseberg är något av ett unikum bland klubbar. Med ensiffrigt antal i publiken varav hälften fulla häcklare borde det inte funka alls, men det gör det alldeles utmärkt ändå. Mycket kan vara tack vare Elin Nordéns insatser som konferencier, för hon har fått jobba hårt båda kvällarna jag har uppträtt där. Men det slutar alltid som väldigt... speciella kvällar.

Jubileum och experiment

Den 20/5 var det dags att fylla jämnt igen. Det 70:e giget utspelade sig på Gött i Mössan i Göteborg. Magnus Betnér har kallat Göteborg för "staden helt utan självironi", men ingenting kunde vara mer felaktigt. Det funkar alltid som bäst när jag inleder med att häckla Ace of Base, Hammerfall och Håkan Hellström, vilket tyder på att den staden har självdistans om någon.

Det var även ett experiment på initiativ från Martin Gustafsson, som var kvällens konferencier. Alla komiker var tvungna att dricka tre glas alkohol innan, för det här kallades "alkoholbaserad stand up". Jag har ju aldrig innan druckit en droppe innan jag går upp på scen, så det här skulle bli intressant. Men det gick faktiskt bra. Dock var det mer tack vare en underbar publik, för jag var väldigt otight och slarvig. I fortsättningen återgår jag till 0 promille före gig.

Världen blir aldrig mer densamma

Den 16:e maj 07:45 lokal tid i Texas (13:45 svensk tid) gick världens bäste sångare och scenartist ur tiden. Ronnie James Dio visste vad artisteri handlade om, nämligen att ha kul på scenen och älska sin publik. Han har alltid varit och kommer alltid att vara ett föredöme för mig. Hans musikaliska arv kommer aldrig att dö, och inte heller det intryck han för alltid gjorde i hårdrocken och i underhållningsbranschen generellt. Står du på en scen ska du alltid göra publiken glada över att de kom ditt, och det gjorde alltid Ronnie James Dio oavsett om det var 10000 pers på Isstadion eller 300 pers på Fregatten i Åkersberga. Ronnie James Dio levde för publiken, och vi som någon gång var publik levde för honom.

Vila i frid och sov gott. Vi kommer aldrig att glömma dig.

4 väldigt varierande gig

Jag får väl medge att jag varit mindre bra på att uppdatera bloggen på ett tag, men nu gör jag ett ryck igen.

Jag gillar premiärer av nya klubbar, och det 66:e giget skedde på Mässingshornet i Kirseberg 2010-04-26. Publiken var väl till hälften de andra komikerna den kvällen, och till hälften lokala fyllon. Men dock trevliga fyllon, de var trots allt med på skämten hela tiden. Den som utmärkte sig mest var nog en kvinna som tydligen hette Erika, som gick igång ordentligt när Eric Andersson kom in på Carolina Klüft. Hon hade MYCKET starka känslor om henne.

Det 67:e giget var på GARVA dagen efter, men det gick inget vidare. Ingen bombning, men jag fick aldrig riktigt upp stämningen. Lärdomen därifrån blev att lägga större vikt vid att ta kontroll över giget direkt, och därigenom få igång en positiv spiral.

I Kävlinge utspelade sig gig No. 68. Där lyckades jag betydligt bättre, verkligen revansch! Trots lite strul med mikrofonsladden i början fick jag igång ett fint flyt, och det nya materialet funkade utmärkt.

Dagen efter körde jag mitt 69:e gig för 14-17-åringar i Hässleholm som hade lovat att avstå från sprit och tobak. Jag såg det som en svår utmaning först, för det trodde jag skulle bli en svår målgrupp. Men de var så entusiastiska så! Jag fick t o m mer skratt än min leverans egentligen förtjänade, om jag ska vara lite självkritisk. Det var Lena Frisk som hade fixat giget, och hon gav mig en hel del bra feedback på vägen tillbaka. Men vi var båda mycket nöjda med kvällen.