50-gigsjubileum

I torsdags gjorde jag mitt 50:e gig, och hela spektaklet utspelade sig på På Besök. Reaktionerna från publiken var tysta, men roade leenden. Motigt med andra ord. Det ska dock sägas att jag inte är missnöjd med min insats, även om jag fortfarande har en del att jobba på vad gäller självsäkerhet på scen. Alla hade det motigt den kvällen, till stor del beroende på en svår publik.

Det sägs ju ofta att det inte finns någon dålig publik. Sant, på det sättet att det inte är publikens skyldighet att skratta, det är ju komikerns uppgift att få publiken att skratta. Men det är ju inte hela sanningen. Kvällens konferencier Tomas Högblom (som för övrigt också hade det motigt trots en strålande insats) hade på sin Facebook-status dagen efter "Okej... Det finns alltså ingen dålig publik, följaktligen så finns det heller ingen bra sådan.". Tänkvärt, med tanke på att många som hävdar att det inte finns någon dålig publik ofta ändå brukar avsluta med orden "ni har varit en jättebra publik". Stand up är ju en interaktiv underhållningsform där det är viktigt att publiken dels hänger med, dels släpper på lite hämningar och vågar skratta, applådera och vara en del av showen. Det är ingen skyldighet, men komikerns prestation blir alltid sämre inför ett gäng Clint Eastwood-wannabe:s än inför en positivt inställd publik. Man är ju inte mer än människa.

Nåja, jag roade några i alla fall, och kvällen blev inte helt misslyckad. Efter giget satt jag och ölade ett tag med Jörund Larsen, Niklas Larsson och Marja Nyberg och hade allmänt trevligt. På tisdag är det dags för MACK:s tjejkväll med ca 30 kvinnliga komiker på en och samma scen (dock inte samtidigt, som Lena hävde ur sig i tisdags). Det blir skojigt på riktigt!

Festlig festival!

Det 49:e giget kom att utspela sig på Malmöfestivalens MACK-kväll. Nu brukar ju festivalgig vara svårare än annars, och när jag kom till Oasen där vi skulle hålla till blev jag förfärad. Folk satt utspridda lite här och var, och ljudet från hela övriga festivalen dränkte in hela stället där vi skulle uppträda. Men lagom till att vi började fick vi ordning på ljudet och Niklas Larsson såg till att få fram folk till scenen, så det blev riktigt lyckat! Jag testade ett par nya rutiner varav den ena funkade jättebra och den andra behöver slipas lite. Riktigt kul var det också att se Eric Löwenthal och Zeid Andersson som tagit sig ner kvällen till ära.

Dockan håller stilen!

Mitt 48:e gig utspelade sig på Dockan Comedy igår. Det är ju helt otroligt som den klubben har utvecklats. Knökfullt så det förslår varje kväll, och då blir det ju mycket lättare att göra lyckade gig. Publiken igår var dock lite annorlunda än vanligt. Jag fick sämre betalt än vanligt där jag brukar få mycket skratt, medan jag däremot fick skratt där jag knappt föreställt mig själv att det skulle finnas poänger att hämta. Testade en ny rutin, och den funkade riktigt bra. Men man blir lite orolig över sig själv när man drar skämt om tonåringar som inte drar upp byxorna. Gubbvarning så det förslår...

Kvällen förärades även bl a av Gertrud Johnsson som passerat 70-strecket (åldersmässigt alltså, jag vet inte om hon kör bil) och tyckte att det var dags att börja med stand up. Det var imponerande att se hur självsäker hon var på scen trots att det bara var 2:a gången för henne. Henne lär man förmodligen se mer av.