2 radikalt olika gig på en och samma vecka

I torsdags var det dags för Gött i Mössan i Göteborg, vilket blev det 57:e giget för mig. Det hela utspelade sig på Café Hängmattan i Musikens hus. Headliner var Dominik Henzel, och konferencier var Martin Gustafsson. Övriga komiker var Niklas Folkegård, Magnus "IQ" Lindström, Evelyn Mok och Marja Nyberg.

Publiken var ganska "ung och cool", vilket innebar att man inte fick något gratis. Jag blev lite skraj när jag såg t ex Niklas SJ-skämt bemötas svalt, som annars brukar riva ner åskor av skratt. Jag lyckades dock hyfsat, både skratt och applåder kom. Dock var det väl inte en av mina bättre kvällar, men jag ska väl absolut inte kalla det för misslyckat.

Evelyn och Marja var helt klart de rookies som klarade sig bäst, lite tack vare att de båda har lyckats utveckla ganska egna stilar. Jag ser fram emot att se mycket mer från de båda, de har hittilla alltid varit extremt roliga när jag har sett dem. Dominik gjorde också bra ifrån sig, men skam vore väl annars.

Det 58:e giget blev en helt annan erfarenhet. Det var ett välgörenhetsgig på Frälsningsarmén på Limhamn, och där var inte publiken "ung och cool", snarare godmodiga och lättroade. Tur, eftersom de inte var så många. Jag inledde med lite beprövat och testade hantverkarmaterialet för första gången (inspirerat av verkliga klantskallar i branschen), sedan följde Gertrud Johnsson, Sven Nilsson, Ludde Samuelsson, Elin Nordén och slutligen Mackan Andersson som arrangerade hela kvällen. Kul kväll, och intressant att vara inne i en kyrka som annat än turist för en gångs skull.

Dockan och MACK på en till rolig vecka

I veckan som gick utspelade sig mitt 55:e gig på Dockan och mitt 56:e på MACK. Dockan öppnades av Elina du Rietz som jag tyckte gjorde väldigt bra ifrån sig. Trots det fick hon orättvist lite gensvar, så visst var jag lite nervös när jag skulle gå upp strax efter Jason Nichols. Helt i onödan skulle det visa sig. Publiken var på hugget. Jag körde mitt Bornholm-material och mangon och lite däremellan, och publiken var på hela tiden. Fantastiskt kul kväll som avslutades med Niklas Larssons avskedsgig. Han flyttar till Stockholm nu. Fråga mig inte varför, men jag blir inte förvånad den dag han tar sitt pick och pack och flyttar tillbaka till civilisationen igen. Jag önskar honom lycka till i Stockholm, men samtidigt vet jag att han är en förnuftig kille och därför inte kommer att trivas i Stockholm hur länge som helst.

Torsdagens gig utspelade sig på MACK som sista bonuskomiker innan Lennie Norman äntrade scenen. Bonuskomiker i första akten var Eric Andersson och Teresa Tönisberg, och den akten avslutades av Anders Celin som hela tiden balanserade på gränsen. Balanserade förresten? Nej, han var ju över gränsen! Men jag hade enormt kul när jag såg honom. När jag gick på var det lite trögt i början, men det får tillskrivas den fortfarande ganska långsamma starten i Galgar-rutinen. Det gjorde inte så mycket dock, när jag väl kom till poängerna trillade ju skratten in. Publiken var med på noterna, och jag blev nöjd med kvällen.

Lennie Norman avslutade kvällen med att inleda med nytt och sedan köra sådant som alltid är lika roligt. Jag älskade hans nya grejer, men det är ju inte så konstigt med en bra komiker. Hans beprövade hade jag redan sett förut, och hans nya bevisade att gubbfan har det fortfarande.

Premiär för FOCK, och otroligt lyckad sådan!

I fredags var det dags för 54:e giget, vilket utspelade sig på FOCK, nämligen Formtoppen Comedy Klubb på Formtoppen i Höllviken. Det var första gången den klubben körde, men förhoppningsvis inte den sista. Långsökta förkortningar är ingenting nytt för just den klubben, däremot att den håller till på ett gym är ganska originellt.

Vilken otrolig kväll det blev! Jag har nog aldrig kört för en publik som varit mer på hugget! Man fick ju skratt på precis allt! Lite mindre kanske när jag drog en vass replik om Vellinge och ensamkommande flyktingbarn, men det kom jag snabbt upp från. Khalid Geire var huvudnamnet för kvällen, och han var passande nog i toppform. Konferencier för kvällen och dessutom arrangör för alltihop var Anna Swane. Hon gjorde allt detta fantastiskt bra. Jag hoppas definitivt på fler kvällar där.

Liten milstolpe var också att det visade sig bli mitt första betalgig. Inte illa :)

Småputtrigt på MACK

I torsdags var det dags för det 53:e giget, och det utspelade sig på MACK på La Couronne. Där blir det ju aldrig riktigt misslyckat, men jag var ändå lite orolig innan. Biljetterna hade ju inte sålt så bra, och med liten publik blir det ju alltid svårare. Men det blev faktiskt en ganska trevlig stämning i lokalen. Visst, Cecilia von Strokirch hade det orättvist motigt med tanke på hur bra material hon hade, men så blir det ju för den som öppnar kvällen. Själv öppnade jag andra akten, vilket är min favoritplacering. Publiken är lagom uppvärmd, har tagit en öl i pausen och är ännu inte trött. Men jag fick tyvärr första delen av mitt nya material slaktat av presentationen. Ingen skugga ska falla på Teresa Tönisberg som var konferencier, för jag hade ju faktiskt inte talat om för henne att jag skulle köra nytt. Hon gjorde en i övrigt fantastisk insats. Minnesanteckning: i fortsättningen snacka med MC INNAN giget, och klargör "förnamn, efternamn och ingenting annat".

Men detta till trots gick det faktiskt ganska bra. Jag kan fortfarande jobba på flytet och timingen med det nya, men det är naggande gott. Yvonne Skattberg avslutade kvällen på ett strålande sätt. Man kan bara inte låta bli att älska den komikern.

Gig 52 med en del nytt

Skitkul kväll på Garva! Jag upphör aldrig att förvånas vilken kanonklubb Mattias Olsson och Joe Eagan driver! Att vara där och testa nytt material (denna gång Bornholmsbaserat) samma kväll som både Jesper Rönndahl och Henrik Elmér är där är ju hysteriskt roligt! Visst, jag sluddrade bort ett skämt som gjorde succé på MACK för ett par veckor sedan, och det nya kan ju tightas till väsentligt. Men det blev väl mottaget, och när jag var inställd på att jag mycket väl kunde bomba blev det ju ännu roligare.

Imorgon morgonbåten tillbaka till Bornholm igen. Det börjar kännas bättre och bättre där nu, men vädret börjar sluta vara någon hit. Fan vad man fryser på cykeln om morgnarna!

Dags för nytt, med risk för att bomba

Det är väl bara att konstatera. Jag har blivit så trött på mig själv att jag måste byta ut mitt material av den anledningen. Jag började skriva om rätt mycket till det 51:a giget som utspelade sig på MACK den 1/10, och till morgondagens gig (No. 52) på GARVA Comedy Klubb kommer i stort sett hela första delen av materialet att bytas ut. Livsfarligt, jag vet. Men alternativet är att i princip aldrig byta ut sin inledning, så ibland får ju lite chansningar vara på sin plats. Ska man göra sådana är väl en utpräglad rookie-klubb som GARVA ett bra tillfälle. Skulle jag bomba, då har i alla fall några säkra skämt fått ligga i karantän ett tag till nästa gång. Sedan MÅSTE jag ju bara skoja om Bornholm, det kommer jag ju inte undan. Speciellt inte mina bravader på balkongen...

Vi får se hur det går...

Dags att emigrera

Imorgon börjar jag mitt nya arbete på Jensens på Bornholm. De har givit mig ett mycket seriöst intryck, och jag tror på ganska goda grunder att jag kommer att trivas väldigt bra där. Å andra sidan var det också vad jag trodde om Chris Marine när jag började där. Men det var ju faktiskt ett bra företag när jag började arbeta där. Det är det inte längre. Den nya VD:n Peter Lundgren har förvandlat ett bra och framgångsrikt företag till Familjen Lundgrens privata skafferi. Han anställde sin son Johan Lundgren till en tjänst som assistent, och sedan fick alla vi andra hitta på saker han kunde sysselsätta sig med.

Ska ett företag ha råd med den typen av utsvävningar kan man naturligtvis inte hålla sig med utvecklingsingenjörer. Då får man lägga ut sådant på konsulter, vilket innebär att kunskapen om de nya maskinerna inte kommer att finnas i företsget utan ute hos de olika konsultfirmorna som gör jobbet. Detta kommer dock inte att bekymra Peter Lundgren särskilt mycket, eftersom konsekvenserna av detta kommer att visa sig först efter att han har lämnat skutan.

Imorgon börjar jag på ett företag som troligtvis inte lägger lika mycket resurser på ren och skär nepotism. Det blir ett nytt språk att lära sig, men också nya erfarenheter. Hej Danmark, här kommer jag!

50-gigsjubileum

I torsdags gjorde jag mitt 50:e gig, och hela spektaklet utspelade sig på På Besök. Reaktionerna från publiken var tysta, men roade leenden. Motigt med andra ord. Det ska dock sägas att jag inte är missnöjd med min insats, även om jag fortfarande har en del att jobba på vad gäller självsäkerhet på scen. Alla hade det motigt den kvällen, till stor del beroende på en svår publik.

Det sägs ju ofta att det inte finns någon dålig publik. Sant, på det sättet att det inte är publikens skyldighet att skratta, det är ju komikerns uppgift att få publiken att skratta. Men det är ju inte hela sanningen. Kvällens konferencier Tomas Högblom (som för övrigt också hade det motigt trots en strålande insats) hade på sin Facebook-status dagen efter "Okej... Det finns alltså ingen dålig publik, följaktligen så finns det heller ingen bra sådan.". Tänkvärt, med tanke på att många som hävdar att det inte finns någon dålig publik ofta ändå brukar avsluta med orden "ni har varit en jättebra publik". Stand up är ju en interaktiv underhållningsform där det är viktigt att publiken dels hänger med, dels släpper på lite hämningar och vågar skratta, applådera och vara en del av showen. Det är ingen skyldighet, men komikerns prestation blir alltid sämre inför ett gäng Clint Eastwood-wannabe:s än inför en positivt inställd publik. Man är ju inte mer än människa.

Nåja, jag roade några i alla fall, och kvällen blev inte helt misslyckad. Efter giget satt jag och ölade ett tag med Jörund Larsen, Niklas Larsson och Marja Nyberg och hade allmänt trevligt. På tisdag är det dags för MACK:s tjejkväll med ca 30 kvinnliga komiker på en och samma scen (dock inte samtidigt, som Lena hävde ur sig i tisdags). Det blir skojigt på riktigt!

Festlig festival!

Det 49:e giget kom att utspela sig på Malmöfestivalens MACK-kväll. Nu brukar ju festivalgig vara svårare än annars, och när jag kom till Oasen där vi skulle hålla till blev jag förfärad. Folk satt utspridda lite här och var, och ljudet från hela övriga festivalen dränkte in hela stället där vi skulle uppträda. Men lagom till att vi började fick vi ordning på ljudet och Niklas Larsson såg till att få fram folk till scenen, så det blev riktigt lyckat! Jag testade ett par nya rutiner varav den ena funkade jättebra och den andra behöver slipas lite. Riktigt kul var det också att se Eric Löwenthal och Zeid Andersson som tagit sig ner kvällen till ära.

Dockan håller stilen!

Mitt 48:e gig utspelade sig på Dockan Comedy igår. Det är ju helt otroligt som den klubben har utvecklats. Knökfullt så det förslår varje kväll, och då blir det ju mycket lättare att göra lyckade gig. Publiken igår var dock lite annorlunda än vanligt. Jag fick sämre betalt än vanligt där jag brukar få mycket skratt, medan jag däremot fick skratt där jag knappt föreställt mig själv att det skulle finnas poänger att hämta. Testade en ny rutin, och den funkade riktigt bra. Men man blir lite orolig över sig själv när man drar skämt om tonåringar som inte drar upp byxorna. Gubbvarning så det förslår...

Kvällen förärades även bl a av Gertrud Johnsson som passerat 70-strecket (åldersmässigt alltså, jag vet inte om hon kör bil) och tyckte att det var dags att börja med stand up. Det var imponerande att se hur självsäker hon var på scen trots att det bara var 2:a gången för henne. Henne lär man förmodligen se mer av.

Kursveckan slut, men ändå inte

Jag vet inte om jag någonsin får uppleva en lika kul vecka igen. En hel vecka tillsammans med riktigt roliga komiker, som dessutom var riktigt trevliga utanför komiken. Själv upplevde jag kursen nästan som skräddarsydd för just mig. Jag fick lära mig massor av tekniker för att agera ut på scen, och det är ju precis det som har varit min svaga punkt hittills. Lite schyssta improövningar gjorde ju inte saken sämre heller. Nu väntar bara en rejäl bantningskur för att bli av med magen man lyckades skaffa under den veckan. Kockarna på Fridems Folkhögskola är nästan lite FÖR bra...

Så gjorde jag ju också mitt 46:e gig under kursen. Det gick helt ok, men det var lite svårjobbat pga lite stand up-ovan publik. Det är ju lite skillnad mellan att se stand up på TV och att se det live. Men igår på Möllevångsfestivalen gick det avgjort bättre! Ska man välja ett ställe att göra gig no. 47 på så är det just på Moriskan under Möllevångsfestivalen. Vilken publik!

Nu gäller det bara att skaffa sig så mycket gig att man lyckas motionera kunskaperna i praktiken också. Det satt väldigt bra under kursen, och fortsätter jag bara att öva blir det nog helt ok till slut.

Bats in the belfry

Första dagen på kursen avslutades med en teatersportföreställning där folkhögskolans medarbetare uppträdde. Enormt kul att se, men det mest improviserade var när en fladdermus började flaxa omkring i lokalen. Föreställningen fick tillfälligt avbrytas medan personalen jagade fladdermusen med hjälp av håv och lakan. Just då tänkte man ju "var är Ozzy Osbourne när man behöver honom?", men så här i efterhand var det ju otroligt kul. Det blev ju det mest improviserade inslaget på hela kvällen :)

På kurs med Kurt

Så befinner man sig till slut i Svalöv på Fridhems folkhögskola. Stå Upp-kurs steg 2, och i den här kursen ska vi tydligen analysera vilka vi är på scenen. Som klippt och skuret för mig, så jag har höga förväntningar! Även om mitt material kan förbättras en del det med är det just scenframtoningen som är min akilleshäl, så det är ju perfekt. På torsdag gigar vi elever här på skolan, och på fredag gigar jag på MACK på Möllevångsfestivalen. Vi får se vad jag har lärt mig då.

MACK sommarpremiär på Ribban

I tisdags var det premiär för MACK:s sommarsäsong på Ribersborgs kallbadhus. Det var fullsatt och hög stämning, och första gången vi använde vår nyinköpta ljusrigg. Huvudkomiker för kvällen var Adde Malmberg och Johan Glans, och bonuskomikerna var den mycket rutinerade och roliga Mats Andersson, en riktigt skojig Helsingborgskomiker Maggie Nilsson och...JAG! Vilket gäng att uppträda med! Jag var först ut i andra akten, och det verkar faktiskt vara den lättaste positionen på schemat. Publiken är uppvärmd, har tagit en öl i pausen och är samtidigt förväntansfulla. Trots att min gamla scennervositet kom tillbaka (mitt vänsterben började skaka, vilket inte har hänt de senaste 30 gigen) fick jag skratt på poängerna, och det flöt på bra. Jag missade lite i timingen på något ställe och snubblade på orden vid ett tillfälle, men det var inget som ledde till något haveri. Det hela blev en fantastisk kväll, bättre start på sommaren kan man inte få!

På besök på På Besök

Mitt 44:e gig utspelade sig på Nobelvägen 73, i den varma och inrökta puben På Besök. En riktigt charmig liten lokal, det där. Publiken var som den skulle. Ok, man surfade väl inte hem några gratispoänger direkt, men jag fick ju skratt på mina punchlines. Dessutom klarade jag av att hantera störningsmoment genom att kommentera dem, vilket är lite av en framgång. För ett halvår sedan hade jag rubbats ur balans istället, men inte nu.

Cecilia Ramstedt var konferencier, och det verkligen med den äran. Anders Celin avslutade, och det var första gången jag såg honom. Han var riktigt rolig. Men den som verkligen stack ut under kvällen var Marja Nyberg! Jag har gigat med henne förut på Dockan, och hon var rolig redan då. Men nu var hon riktigt rolig att se, hennes material är helt sjukt bra! Har man chansen att se henne är det kriminellt att missa.

Kul På Svenska ÄR kul på svenska!

Jag var i Göteborg och gigade på Kul På Svenska igår. Mitt 41:a gig, men inte har jag slutat ha nerver innan för det. Men det hade jag inte behövt ha. Vilken underbar klubb, och vilken fantastisk publik! Där snackar vi om att vara med på noterna! Mitt Andra Hem (lokalen heter så) är också en jättebra lokal för stand up. Det blir dock lite varmt framåt kvällen, men vad spelar det för roll för mig? Jag är ju ändå inte hygienen själv efter att ha kört i 3 timmar för att komma dit.

Kvällen inleddes med Robert Larsson som körde beprövat material som alltid brukar fungera, och som gjorde det även denna gång. Det gjorde han rätt i, då han fått rycka in på kort varsel istället för Melody som tyvärr behövt ställa in. Sedan avslutade Nathalie Söderqvist första akten med framgång så det förslog. Andra akten började med att konferencier Riku (hans efternamn kan vi ta en annan gång) använde ett trolleritrick för att presentera mig. Sedan gick jag på och körde mitt material, och det gick hur bra som helst. Det var en sådan där publik som förstod skämten precis på de rätta poängerna. Intelligent publik är faktiskt den bästa. Efter mig kom Björn Gustafsson (som för kvällen fick heta Björn nummer 2, eftersom han inte var planerad från början) och testade nytt i några minuter. Bra nytt, ska det sägas. Hoppas han får för sig att komma ned till Malmö vad det lider. Kvälen avslutades av Soran Ismail, och det är verkligen en komiker som ser till att göra skäl för skratten. Jag har sett många, men han tillhör just nu en av mina favoriter. På det hela taget en kanonkväll, väl värd både resan och rampfebern!

Jaha, bromsoket. Suck!

Besiktigade bilen igår och fick reda på att den blödde bromsvätska från höger bromsok där bak. Jobbigt, men å andra sidan kan man ju köpa nya för 1840 riksdaler, så det hade ju kunnat vara värre. Eller, på ett sätt var det värre. Jag fick också anmärkning på att bakre regplåtsbelysningen hade gått i pension. Hur futtiga anmärkningar kan man åka på egentligen? Är det någon som slår det i pyttefuttighet? Nåja, rätt enkelt fixat åtminstone.

Dags för allmän uppmaning till bojkott

Blev uppringd av en påfrestande telefonförsäljare idag som ville sälja något jävla Aloe Vera till mig. Intressant nog norrlänning. Ska inte deras största tillgång normalt sett vara att de är tystlåtna? Det var inte hon i alla fall. Inte för att jag bryr mig om vad Aloe Vera egentligen är, men borde inte en telefonförsäljare veta vad NIX-registret är? Jag är ju med där, och borde alltså få vara ifred från just den typen av mänsklig pestsmitta. Det enda sättet att stoppa jobbiga telefonförsäljare som inte respekterar NIX-registret är att bojkotta idiotföretagen som anlitar dem. Alltså: vad Aloe Vera än är, köp det inte! De anlitar professionella fridstörare och bör därför utrotas från branschen (vilken det nu är?)!

Lite mycket förtroende

Ikväll var det sista MACK-kvällen för våren. En extremt lyckad kväll med massor av skojiga komiker på scen, och hela anrättningen toppades med en Magnus Betnér i bättre form än någonsin. Vansinnigt kul för alla inblandade. Nu skulle ju alla MACK:S grejer förvaras någonstans fram till sommarsäsongen. Jag fick ta på mig att förvara backdropen hemma hos mig, men så frågar Lena:"Kan du ta hand om kassan också?". Det frågar hon en kille som jobbar i närheten av Jägersro travbana! Undrar hur många lunchraster det skulle ta innan den kassans saga vore all? Ibland får man göra bäst i att tacka nej till vissa förtroenden...

40:e giget...

...gjorde jag ikväll på Gött I Mössan i Göteborg. Huvudkomiker var Pontus Enhörning, och konferencier för kvällen var Evelyn Mok (som gjorde en strålande insats). För mig gick det så där. Det började trögt, men ordnade upp sig till slut. Jag har mangon att tacka för mycket. Tänk att Allah är så praktisk att ha även för en ateist!

Däremot är jag numera mindre glad åt vinjetter. De ska användas när de är motiverade, inte för sakens egen skull.

Datorernas svar på Citroën

Så var min gärning som sekreterare i Sveriges bästa komikerklubb inledd. Eftersom jag hade fått höra att jag inte skulle föra protokoll under årsmötet tog jag inte med mig någonting att skriva med. Sedan tyckte mötet att det ändå skulle passa utmärkt med mig som sekreterare även på mötet, så visst kunde jag väl det. Bärbar burk fick jag låna av Lena, och det visade sig vara en Mac. Grejen med Mac är att de förvisso går alldeles utmärkt att bära på, men de är hopplösa att skriva på. Helt plötsligt börjar markören hoppa omkring till helt oväntade ställen i dokumentet medan man skriver. Är det månne ett försök från Apple att demokratisera världen till förmån för alla dyslektiker så att vi alla ska känna oss lika förvirrade? Ädla ambitioner, men läsbara protokoll blir det inte. Nästa gång tar jag med mig min laptop istället. Förvisso inte lika spännande, men däremot praktiskt användbar.

Sekreterare...

...lovade jag ju mig själv att jag aldrig mer skulle bli. Men det var ju å andra sidan efter ett helvetesår i min dåvarande bostadsrättsförening. Det borde vara enklare i en komikerförening (fast den teorin kommer jag förmodligen att få äta upp, utan vare sig salt eller peppar). Men om någon säger ordet "fasadrenoveering" är det jag som lägger benen på ryggen.