Datorernas svar på Citroën

Så var min gärning som sekreterare i Sveriges bästa komikerklubb inledd. Eftersom jag hade fått höra att jag inte skulle föra protokoll under årsmötet tog jag inte med mig någonting att skriva med. Sedan tyckte mötet att det ändå skulle passa utmärkt med mig som sekreterare även på mötet, så visst kunde jag väl det. Bärbar burk fick jag låna av Lena, och det visade sig vara en Mac. Grejen med Mac är att de förvisso går alldeles utmärkt att bära på, men de är hopplösa att skriva på. Helt plötsligt börjar markören hoppa omkring till helt oväntade ställen i dokumentet medan man skriver. Är det månne ett försök från Apple att demokratisera världen till förmån för alla dyslektiker så att vi alla ska känna oss lika förvirrade? Ädla ambitioner, men läsbara protokoll blir det inte. Nästa gång tar jag med mig min laptop istället. Förvisso inte lika spännande, men däremot praktiskt användbar.