50-gigsjubileum

I torsdags gjorde jag mitt 50:e gig, och hela spektaklet utspelade sig på På Besök. Reaktionerna från publiken var tysta, men roade leenden. Motigt med andra ord. Det ska dock sägas att jag inte är missnöjd med min insats, även om jag fortfarande har en del att jobba på vad gäller självsäkerhet på scen. Alla hade det motigt den kvällen, till stor del beroende på en svår publik.

Det sägs ju ofta att det inte finns någon dålig publik. Sant, på det sättet att det inte är publikens skyldighet att skratta, det är ju komikerns uppgift att få publiken att skratta. Men det är ju inte hela sanningen. Kvällens konferencier Tomas Högblom (som för övrigt också hade det motigt trots en strålande insats) hade på sin Facebook-status dagen efter "Okej... Det finns alltså ingen dålig publik, följaktligen så finns det heller ingen bra sådan.". Tänkvärt, med tanke på att många som hävdar att det inte finns någon dålig publik ofta ändå brukar avsluta med orden "ni har varit en jättebra publik". Stand up är ju en interaktiv underhållningsform där det är viktigt att publiken dels hänger med, dels släpper på lite hämningar och vågar skratta, applådera och vara en del av showen. Det är ingen skyldighet, men komikerns prestation blir alltid sämre inför ett gäng Clint Eastwood-wannabe:s än inför en positivt inställd publik. Man är ju inte mer än människa.

Nåja, jag roade några i alla fall, och kvällen blev inte helt misslyckad. Efter giget satt jag och ölade ett tag med Jörund Larsen, Niklas Larsson och Marja Nyberg och hade allmänt trevligt. På tisdag är det dags för MACK:s tjejkväll med ca 30 kvinnliga komiker på en och samma scen (dock inte samtidigt, som Lena hävde ur sig i tisdags). Det blir skojigt på riktigt!