Min vana trogen bloggar jag efter 3 gig, flitigare bloggare än så är jag inte.
Gig no 87 utspelade sig på GARVA. Det gick... bra visade det sig! Men det väckte vissa funderingar kring fysikens lagar om ljudhastighet, eftersom de bakre raderna skrattade ca 10 sekunder efter varje skämt.
Gig no 88 utspelade sig på Dockan, exakt 15 år efter Toblerone-affären. Jodå, mycket riktigt blev det skämt på det.
Det 89:e giget blev mitt första på den nystartade klubben i Kristianstad. Bra publik och bra lokal. Kvällen avslutades av Nils Lind, som dessutom bjöd på en legendarisk uppvisning i häcklarhantering. Grymt bra!
söndag 14 november 2010
fredag 29 oktober 2010
Tripp Trapp Trull
Olika klubbar är olika att uppträda på, vilket har visat sig på tydligast möjliga sätt den senaste veckan.
Gig No. 84 blev första gången i Motala. Motala Comedy drivs av Emil Wirebro, som är en väldigt entusiastisk och positiv herre. Det måste man nog vara för att driva stand up-klubb i Motala. Det kom ca 15 pers, varav 4 hade riktigt kul och resten satt och åt. Konferencieren (som tyvärr inte var Emil själv pga byråkrati) skämtade glatt med publiken, men lyckades inte minnas namnen på alla komiker som skulle presenteras. Vi var ju trots allt hela 3 st. Jag inledde kvällen, sedan tog Palle Strömberg vid, och Ludde Samuelsson avslutade kvällen.
Tillbaka i trygga Malmö igen körde jag det 85:e giget på Dockan. En Nypa Salt tar sig och verkar bli vana vid hur det går till på Stand Up-kvällar nu, men jag saknar den forna logen. Publiken var pigg och på hugget. Jag fick i o f s inte skratt på allt, men överlag blev det väldigt lyckat. Det var bara det mest oslipade som inte riktigt gick hem, och där är ju Dockan rätt klubb för att göra sådana erfarenheter.
Torsdagen 28/10 alltså mitt 86:e gig, denna gången på MACK. Huvudkomiker Özz Nûjen, och komiker i 1:a akten var Cecilia von Strokirch och Biggan Lowén. Vilket gäng, och vilken publik! MACK är verkligen Sveriges bästa stand up-klubb, för så här bra blir kvällar bara här! Jag började dock lite osäkert, lite distraherad av ett bord som satt och snackade med varandra (om folk som snackar på bio förtjänar en läsk i knät så förtjänar folk som snackar på stand up ett skott i nacken), men ungefär i slutet av hantverkarskämtet lossnade det, och sedan skrattade publiken åt allt! Det vara bara att surfa på! Sådan publik har man bara 1 gång per år! Özz, Cecilia och Biggan hade också en riktigt bra kväll, men vem blir förvånad över det? De är alltid bra.
Efteråt satt jag och kvällens konferencier Mattias Olsson och tog en öl med Özz och ett par kompisar med honom. Med vid bordet satt en tjej som lyckades bjuda på de mest halsbrytande dialektövningar jag någonsin hört i hela mitt liv! Det lät som en korsning mellan Babben Larsson och Smala Sussie. Hon visade sig härstamma från fd Jugoslavien och sedermera ha bott i Norrköping. Jag vet inte varför, men samtalet råkade av någon anledning glida in på konflikter mellan syrianer och muslimer, varpå en livlig debatt tog vid mellan henne och Özz. Själv fann jag det för gott att förhålla mig neutral, eftersom jag alltid har ansett det idiotiskt att dela in människor i folkgrupper oavsett om det baseras på religion, etnicitet eller fotbollslag. Jag åkte hem, nöjd och glad.
Gig No. 84 blev första gången i Motala. Motala Comedy drivs av Emil Wirebro, som är en väldigt entusiastisk och positiv herre. Det måste man nog vara för att driva stand up-klubb i Motala. Det kom ca 15 pers, varav 4 hade riktigt kul och resten satt och åt. Konferencieren (som tyvärr inte var Emil själv pga byråkrati) skämtade glatt med publiken, men lyckades inte minnas namnen på alla komiker som skulle presenteras. Vi var ju trots allt hela 3 st. Jag inledde kvällen, sedan tog Palle Strömberg vid, och Ludde Samuelsson avslutade kvällen.
Tillbaka i trygga Malmö igen körde jag det 85:e giget på Dockan. En Nypa Salt tar sig och verkar bli vana vid hur det går till på Stand Up-kvällar nu, men jag saknar den forna logen. Publiken var pigg och på hugget. Jag fick i o f s inte skratt på allt, men överlag blev det väldigt lyckat. Det var bara det mest oslipade som inte riktigt gick hem, och där är ju Dockan rätt klubb för att göra sådana erfarenheter.
Torsdagen 28/10 alltså mitt 86:e gig, denna gången på MACK. Huvudkomiker Özz Nûjen, och komiker i 1:a akten var Cecilia von Strokirch och Biggan Lowén. Vilket gäng, och vilken publik! MACK är verkligen Sveriges bästa stand up-klubb, för så här bra blir kvällar bara här! Jag började dock lite osäkert, lite distraherad av ett bord som satt och snackade med varandra (om folk som snackar på bio förtjänar en läsk i knät så förtjänar folk som snackar på stand up ett skott i nacken), men ungefär i slutet av hantverkarskämtet lossnade det, och sedan skrattade publiken åt allt! Det vara bara att surfa på! Sådan publik har man bara 1 gång per år! Özz, Cecilia och Biggan hade också en riktigt bra kväll, men vem blir förvånad över det? De är alltid bra.
Efteråt satt jag och kvällens konferencier Mattias Olsson och tog en öl med Özz och ett par kompisar med honom. Med vid bordet satt en tjej som lyckades bjuda på de mest halsbrytande dialektövningar jag någonsin hört i hela mitt liv! Det lät som en korsning mellan Babben Larsson och Smala Sussie. Hon visade sig härstamma från fd Jugoslavien och sedermera ha bott i Norrköping. Jag vet inte varför, men samtalet råkade av någon anledning glida in på konflikter mellan syrianer och muslimer, varpå en livlig debatt tog vid mellan henne och Özz. Själv fann jag det för gott att förhålla mig neutral, eftersom jag alltid har ansett det idiotiskt att dela in människor i folkgrupper oavsett om det baseras på religion, etnicitet eller fotbollslag. Jag åkte hem, nöjd och glad.
tisdag 12 oktober 2010
Bondeupproren
Det 82:a giget utspelade sig 30/9 på Kävlinge värdshus. Inte så fullsatt, och inte särskilt ljudlig publik, men helt ok. Jag fortsatte prova en del av det nya, men fortfarande måste det slipas.
Den 6/10 blev första gången Blentarp fick se stand up, och 83:e som jag körde. Trots att det bara var ca 20 pers i publiken blev det bra stämning. Prövade ny inledning som satt perfekt. Annars mycket skratt. Visserligen på fel ställen, men varför skåda givna hästar i munnen? Skämtet om gris i raffset verkade misstänkt lyckat. Igenkänningshumor?
Huvudkomiker i Kävlinge var Zeid Andersson, och i Blentarp Biggan Lowén. Bägge gjorde strålande ifrån sig.
Den 6/10 blev första gången Blentarp fick se stand up, och 83:e som jag körde. Trots att det bara var ca 20 pers i publiken blev det bra stämning. Prövade ny inledning som satt perfekt. Annars mycket skratt. Visserligen på fel ställen, men varför skåda givna hästar i munnen? Skämtet om gris i raffset verkade misstänkt lyckat. Igenkänningshumor?
Huvudkomiker i Kävlinge var Zeid Andersson, och i Blentarp Biggan Lowén. Bägge gjorde strålande ifrån sig.
torsdag 30 september 2010
Mässingshornet och Dockan
Dags för jubileum igen! Gig No. 80 innebar en återkomst till Mässingshornet i Kirseberg. Jag var inte den enda som återkom. Det gjorde även Carolina Klüft-kvinnan med 3 ständiga promille, och som tydligen kör buss åt Skånetrafiken. Efter att ha hört det bestämde jag mig för att alltid cykla istället.
Jag var lite ofokuserad, och skämten kom lite huller om buller. Å andra sidan var stämningen i lokalen så ofokuserad som den brukar bli på Mässingshornet. Kul klubb, men den måste tas med en nypa salt.
Apropå en nypa salt är det faktiskt det nya namnet på Dockans lokal. Det 81:a giget utspelade sig där, och även om publiken var ganska fåtalig och krävande funkade mitt nya material rätt hyfsat. Man fick dock inget gratis, men det kom skratt där det skulle.
Jag var lite ofokuserad, och skämten kom lite huller om buller. Å andra sidan var stämningen i lokalen så ofokuserad som den brukar bli på Mässingshornet. Kul klubb, men den måste tas med en nypa salt.
Apropå en nypa salt är det faktiskt det nya namnet på Dockans lokal. Det 81:a giget utspelade sig där, och även om publiken var ganska fåtalig och krävande funkade mitt nya material rätt hyfsat. Man fick dock inget gratis, men det kom skratt där det skulle.
fredag 10 september 2010
Unplugged
Det 79:e giget (ja, det är väldigt viktigt att hålla räkningen) blev mitt första helt utan mikrofon och högtalare. Jag skojade och tramsade efter bästa förmåga på Bouleklubben West Winds IK i Landskronas fest.
Trots den något ovana situationen gick det bra. De var intresserade och hängde på bra. Det kunde ibland bli lite svårt att behålla fokus då publiken var ganska stand up-ovan, men skämten gick för det mesta hem bra. Det skulle faktiskt kunna vara ett av de bättre gig jag gjort utanför klubbarna.
Trots den något ovana situationen gick det bra. De var intresserade och hängde på bra. Det kunde ibland bli lite svårt att behålla fokus då publiken var ganska stand up-ovan, men skämten gick för det mesta hem bra. Det skulle faktiskt kunna vara ett av de bättre gig jag gjort utanför klubbarna.
onsdag 11 augusti 2010
Mycket nytt på Ribban
Jo, jag vet. Att späcka sitt framträdande med bara nytt och relativt oslipat material är alltid vanskligt, och ska man tvunget göra det är det renodlade rookieklubbar som är bäst lämpade för sådana experiment. Men nu utspelade sig det 78:e giget på MACK på Ribban, och jag kände mig tvungen att testa nytt för att behålla geisten.
Det funkade trots allt bra, trots att insikten om frånvaron av "säkra kort" bidrog till en viss nervositet. Döden fick göra sällskap med Gudrun Schyman och min katt Blixten, och samtligt har potential. Publiken var på hugget, och jag tror att det hade lite med huvudakten att göra. Al Pitchers publik är ofta ganska stand up-van, vilket alltid underlättar.
Det funkade trots allt bra, trots att insikten om frånvaron av "säkra kort" bidrog till en viss nervositet. Döden fick göra sällskap med Gudrun Schyman och min katt Blixten, och samtligt har potential. Publiken var på hugget, och jag tror att det hade lite med huvudakten att göra. Al Pitchers publik är ofta ganska stand up-van, vilket alltid underlättar.
tisdag 27 juli 2010
3 gig i rad
Så blev det en historisk vecka förra veckan. Första gången jag gigade 3 kvällar i rad, och första gången jag körde support.
Det 75:e giget utspelade sig på MACK. Jag inledde kvällen, och det nya blev väl emottaget av publiken. Jag kände mig dessutom hedrad av att dela scen med så prominenta komiker som Karin Adelsköld, Marcus Palm, Eric Andersson och Marika Carlsson.
Det 76:e giget gjorde jag på Dockan. Numera håller de till i samma lokal med ett nytt namn, En Nypa Salt. Det gick bra även det, och jag kvällens näst sista komiker. Avslutade gjorde Anders Celin, och det med besked. Om man inte skrattade så drog man efter andan. Lungorna fick inte en lugn stund när han körde.
Det 77:e giget var mitt första supportgig. Platsen var Gessie Byakrog, och huvudkomiker var min gamle lärare Martin Svensson. Även Lars Magnusson och Joel Sjövall var där och skojade, och Mackan Andersson var konferencier med den äran. Jag hade fått 20 minuter till mitt förfogande, men såg på filmen efteråt att jag hade gått av scenen efter 17 min 20 s. Ingen fara, bättre så än tvärtom. Hela giget gick ju riktigt hyfsat, och ännu bättre hade det gått om jag inte blivit avbruten av skrikande barn stup i ett. Stand up är ett vuxennöje, och att ta med småbarn på sådant gör inte livet lättare för varken publiken, komikern eller ens barnen själva. Men trots detta blev det som sagt en lyckad kväll.
Det 75:e giget utspelade sig på MACK. Jag inledde kvällen, och det nya blev väl emottaget av publiken. Jag kände mig dessutom hedrad av att dela scen med så prominenta komiker som Karin Adelsköld, Marcus Palm, Eric Andersson och Marika Carlsson.
Det 76:e giget gjorde jag på Dockan. Numera håller de till i samma lokal med ett nytt namn, En Nypa Salt. Det gick bra även det, och jag kvällens näst sista komiker. Avslutade gjorde Anders Celin, och det med besked. Om man inte skrattade så drog man efter andan. Lungorna fick inte en lugn stund när han körde.
Det 77:e giget var mitt första supportgig. Platsen var Gessie Byakrog, och huvudkomiker var min gamle lärare Martin Svensson. Även Lars Magnusson och Joel Sjövall var där och skojade, och Mackan Andersson var konferencier med den äran. Jag hade fått 20 minuter till mitt förfogande, men såg på filmen efteråt att jag hade gått av scenen efter 17 min 20 s. Ingen fara, bättre så än tvärtom. Hela giget gick ju riktigt hyfsat, och ännu bättre hade det gått om jag inte blivit avbruten av skrikande barn stup i ett. Stand up är ett vuxennöje, och att ta med småbarn på sådant gör inte livet lättare för varken publiken, komikern eller ens barnen själva. Men trots detta blev det som sagt en lyckad kväll.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)