Storjubileum! Och så vidare...

Den 15/3 gick jag upp på scen för 100:e gången. Det var på GARVA och tja, det blev väl så bra det kunde bli med tanke på att jag under kvällen drog på mig en rejäl förkylning. De säkra korten funkade, men vissa saker blev svåra för publiken att hänga med på. Först tillskrev jag allt min förkylning, men när jag upptäckte bland de senare komikerna att de som lyckades bäst var de som körde med bajshumor konstaterade jag att publiken kanske inte materialmässigt var helt med mig. Men men, det gick väl hyfsat åtminstone. Nästa gig den 21/3 blev det 101:a, om det nu ska räknas som ett gig och inte en workshop. Men ok, det kom i alla fall 3 pers till Mässingshornet i Kirseberg för att titta på kvällens 7 komiker. Men det vat å andra sidan 3 som hängde med på noterna! Sådan publik gillar jag! Redan onsdag samma vecka blev det dags för gig No. 102, denna gång på Dockan. En av Dockans bättre kvällar må jag säga. Pigg publik, och av någon anledning är det alltid lättast med publiken längst fram just där. Det blev premiär för mitt iPhone-skämt, och det lär jag köra fler gånger. Religiösa homofober är väldigt tacksamt att skämta om. Så dags på lördag samma vecka för välgörenhetsgig i Lund på Wermlands Nation. Föreningen Party 4 Charity har som koncept att ordna fester och ha trevligt, och så leder det till att brunnar blir borrade i Eritrea. De ville ha ett par komiker på festen, och det blev Tina Andréasson och jag. Väldigt ung publik, men samtidigt väldigt godmodig och på gott humör. Tyvärr hade de inte kopplat in högtalarna framme vid scenen utan bara de bakre i lokalen vilket ledde till att den bakre delen av publiken hade roligast eftersom de hörde allt. Tina gick upp före mig och hade därför tuffare förutsättningar, men det triggade henne till en spontanitet jag inte sett hos henne förut. Vidareutvecklar hon den kan hon gå riktigt långt, för hennes akt den kvällen var det bästa jag sett på bra länge. Imorgon 31/3 upp i sadeln igen. Denna gång ska jag köra på MACK, och efter mig är Lennie Norman huvudakt. Jag har märkt att jag alltid verkar få spotar där när Lennie kör, undrar om det bara är slump? Nåja, lyckat brukar det vara i alla fall.

Varierade gig av olika orsaker

Den 5/3 blev det dags att giga igen. Den här gången tillsammans med Elin Nordén, Mackan Andersson och Mats Andersson. Mitt 97:e gig hade lika väl kunnat vara mitt första. Kärra utanför Göteborg visade sig vara ungefär som Salem utanför Stockholm där jag är uppvuxen. Men jag lyckades ändå roa fyllskallarna en del, så det får väl betraktas som lyckat.

Gig No 98 var riktigt lyckat! Jag körde mycket nytt, och det funkade utmärkt! Mässingshornet i Kirseberg är underskattat, har ni inte varit där än så kom dit 21/3, för då är jag där!

Det 99:e giget utspelade sig inför en sömnig publik på Dockan. Jag öppnade och trodde först jag gjorde något fel, men sedan såg jag att de andra komikerna hade samma problem. När jag i mitt döden-material kom fram till Valhalla var publiken som fågelholkar i ansiktet. Var det för att de tog för givet att alla som dog kom till Valhalla, eller för att de helt enkelt inte visste vad Valhalla är?

Hur som helst hoppas jag på mer intelligent publik på tisdag på Garva på Harry´s i Malmö, då jag kör mitt 100:e gig! Ni kommer väl?

Tripp Trapp Trull igen

Så har det blivit ännu en sekvens av litet gig, något större gig och ännu större gig. Det 94:e giget utspelade sig den 24/1 på Mässingshornet i Kirseberg. Jag lyckades roa publiken, men satan vad kallt det var! När ska de lära sig att slå på värmen på det där stället?

Det 95:e giget gjorde jag på Dockan Comedy Club. Det var Dockans andra kväll på säsongen, och publiken var hård men rättvis. De genomarbetade och väl framförda skämten fick bra respons, nya och oslipade sämre.

Det 96:e giget blev på Malmö Comedy Festival. Den festivalen är alltid helt underbar! Jag var dock lite ur fokus när jag gick upp på scen, vilket gjorde att normalt sett säkra skämt inte satt lika bra. Däremot togs det nya materialet emot med förtjusning. Även det lite hårdare om Lena Nyman gick hem, vilket än en gång bevisar att man faktiskt kan skämta om allt.

Gig för Sveriges bästa klubb, och sedan ett bra gig till

-Man kan göra dåligt ifrån sig, och det går ändå bra. Man kan göra bra ifrån sig, och det går ändå inte bra. Men här pratar jag om alla stand up-klubbar i Sverige utom en. Den 9/12 gjorde jag mitt 92:e gig, och har man någonsin haft en mer tacksam publik? Inte vad jag kan minnas i vart fall. Avslutade kvällen gjorde Cilla Domstad, och det gjorde hon riktigt jävla bra! Jag tror jag älskar henne.

Det 93:e giget var på Tröls för att stödja världens svältande. Jag ändrade lite i mitt religionskritiska material så att det skulle bli ännu mer kontroversiellt, men det var bara för skojs skull. Men det blev väl emottaget, så vem ska klaga? Åtminstone inte Ludde Samuelsson, som jag såg göra både en av de bästa konferencier- och komikerföreställningar jag någonsin sett.

Återbesökens tid

Den 24/11 var det dags för jämt 10-tal igen, nämligen det 90:e giget. Denna gång på Dockan Comedy, och dagens datum-skämtet för kvällen handlade om ännu en död påve. Det blev rätt ok, men jag måste börja plocka sådant material från andra källor än bara Wikipedia. Publiken var väldigt skiftande. Vissa skrattade mycket och hela tiden, andra var rätt stillsamma. Svårt att i efterhand bedöma hur man själv skötte sig, men kommentarerna efteråt var positiva.

Det 91:a giget blev ett återbesök på Mässingshornet. Publiken denna gång bestod av ca 5 pers, att jämföra med antalet komiker för kvällen som var 6. Nåja, det gick efter förutsättningarna. Men de sedvanliga häcklingarna man annars alltid får på Mässingshornet uteblev. Kanske för att en viss busschaufför på Skånetrafiken inte var där då, det är ju hon som brukar leda häcklingskören. Mats Andersson avslutade kvällen, och verkligen med den äran! Jag har alltid gillat hans humor, men nu kändes det som han tillfört något mer till sitt uppträdande. Svårt att sätta fingret på vad, men det ska bli spännande att se vart han går nu. Långt kan det i vilket fall som helst bli.

På torsdag 9/12 ställer jag mig på MACK:s scen, och det gör även en av mina favoriter, Cilla Domstad. Det ska bli riktigt kul att återse både MACK och henne igen!

Varierade intryck

Min vana trogen bloggar jag efter 3 gig, flitigare bloggare än så är jag inte.

Gig no 87 utspelade sig på GARVA. Det gick... bra visade det sig! Men det väckte vissa funderingar kring fysikens lagar om ljudhastighet, eftersom de bakre raderna skrattade ca 10 sekunder efter varje skämt.

Gig no 88 utspelade sig på Dockan, exakt 15 år efter Toblerone-affären. Jodå, mycket riktigt blev det skämt på det.

Det 89:e giget blev mitt första på den nystartade klubben i Kristianstad. Bra publik och bra lokal. Kvällen avslutades av Nils Lind, som dessutom bjöd på en legendarisk uppvisning i häcklarhantering. Grymt bra!

Tripp Trapp Trull

Olika klubbar är olika att uppträda på, vilket har visat sig på tydligast möjliga sätt den senaste veckan.

Gig No. 84 blev första gången i Motala. Motala Comedy drivs av Emil Wirebro, som är en väldigt entusiastisk och positiv herre. Det måste man nog vara för att driva stand up-klubb i Motala. Det kom ca 15 pers, varav 4 hade riktigt kul och resten satt och åt. Konferencieren (som tyvärr inte var Emil själv pga byråkrati) skämtade glatt med publiken, men lyckades inte minnas namnen på alla komiker som skulle presenteras. Vi var ju trots allt hela 3 st. Jag inledde kvällen, sedan tog Palle Strömberg vid, och Ludde Samuelsson avslutade kvällen.

Tillbaka i trygga Malmö igen körde jag det 85:e giget på Dockan. En Nypa Salt tar sig och verkar bli vana vid hur det går till på Stand Up-kvällar nu, men jag saknar den forna logen. Publiken var pigg och på hugget. Jag fick i o f s inte skratt på allt, men överlag blev det väldigt lyckat. Det var bara det mest oslipade som inte riktigt gick hem, och där är ju Dockan rätt klubb för att göra sådana erfarenheter.

Torsdagen 28/10 alltså mitt 86:e gig, denna gången på MACK. Huvudkomiker Özz Nûjen, och komiker i 1:a akten var Cecilia von Strokirch och Biggan Lowén. Vilket gäng, och vilken publik! MACK är verkligen Sveriges bästa stand up-klubb, för så här bra blir kvällar bara här! Jag började dock lite osäkert, lite distraherad av ett bord som satt och snackade med varandra (om folk som snackar på bio förtjänar en läsk i knät så förtjänar folk som snackar på stand up ett skott i nacken), men ungefär i slutet av hantverkarskämtet lossnade det, och sedan skrattade publiken åt allt! Det vara bara att surfa på! Sådan publik har man bara 1 gång per år! Özz, Cecilia och Biggan hade också en riktigt bra kväll, men vem blir förvånad över det? De är alltid bra.

Efteråt satt jag och kvällens konferencier Mattias Olsson och tog en öl med Özz och ett par kompisar med honom. Med vid bordet satt en tjej som lyckades bjuda på de mest halsbrytande dialektövningar jag någonsin hört i hela mitt liv! Det lät som en korsning mellan Babben Larsson och Smala Sussie. Hon visade sig härstamma från fd Jugoslavien och sedermera ha bott i Norrköping. Jag vet inte varför, men samtalet råkade av någon anledning glida in på konflikter mellan syrianer och muslimer, varpå en livlig debatt tog vid mellan henne och Özz. Själv fann jag det för gott att förhålla mig neutral, eftersom jag alltid har ansett det idiotiskt att dela in människor i folkgrupper oavsett om det baseras på religion, etnicitet eller fotbollslag. Jag åkte hem, nöjd och glad.

Bondeupproren

Det 82:a giget utspelade sig 30/9 på Kävlinge värdshus. Inte så fullsatt, och inte särskilt ljudlig publik, men helt ok. Jag fortsatte prova en del av det nya, men fortfarande måste det slipas.

Den 6/10 blev första gången Blentarp fick se stand up, och 83:e som jag körde. Trots att det bara var ca 20 pers i publiken blev det bra stämning. Prövade ny inledning som satt perfekt. Annars mycket skratt. Visserligen på fel ställen, men varför skåda givna hästar i munnen? Skämtet om gris i raffset verkade misstänkt lyckat. Igenkänningshumor?

Huvudkomiker i Kävlinge var Zeid Andersson, och i Blentarp Biggan Lowén. Bägge gjorde strålande ifrån sig.

Mässingshornet och Dockan

Dags för jubileum igen! Gig No. 80 innebar en återkomst till Mässingshornet i Kirseberg. Jag var inte den enda som återkom. Det gjorde även Carolina Klüft-kvinnan med 3 ständiga promille, och som tydligen kör buss åt Skånetrafiken. Efter att ha hört det bestämde jag mig för att alltid cykla istället.

Jag var lite ofokuserad, och skämten kom lite huller om buller. Å andra sidan var stämningen i lokalen så ofokuserad som den brukar bli på Mässingshornet. Kul klubb, men den måste tas med en nypa salt.

Apropå en nypa salt är det faktiskt det nya namnet på Dockans lokal. Det 81:a giget utspelade sig där, och även om publiken var ganska fåtalig och krävande funkade mitt nya material rätt hyfsat. Man fick dock inget gratis, men det kom skratt där det skulle.

Unplugged

Det 79:e giget (ja, det är väldigt viktigt att hålla räkningen) blev mitt första helt utan mikrofon och högtalare. Jag skojade och tramsade efter bästa förmåga på Bouleklubben West Winds IK i Landskronas fest.

Trots den något ovana situationen gick det bra. De var intresserade och hängde på bra. Det kunde ibland bli lite svårt att behålla fokus då publiken var ganska stand up-ovan, men skämten gick för det mesta hem bra. Det skulle faktiskt kunna vara ett av de bättre gig jag gjort utanför klubbarna.

Mycket nytt på Ribban

Jo, jag vet. Att späcka sitt framträdande med bara nytt och relativt oslipat material är alltid vanskligt, och ska man tvunget göra det är det renodlade rookieklubbar som är bäst lämpade för sådana experiment. Men nu utspelade sig det 78:e giget på MACK på Ribban, och jag kände mig tvungen att testa nytt för att behålla geisten.

Det funkade trots allt bra, trots att insikten om frånvaron av "säkra kort" bidrog till en viss nervositet. Döden fick göra sällskap med Gudrun Schyman och min katt Blixten, och samtligt har potential. Publiken var på hugget, och jag tror att det hade lite med huvudakten att göra. Al Pitchers publik är ofta ganska stand up-van, vilket alltid underlättar.

3 gig i rad

Så blev det en historisk vecka förra veckan. Första gången jag gigade 3 kvällar i rad, och första gången jag körde support.

Det 75:e giget utspelade sig på MACK. Jag inledde kvällen, och det nya blev väl emottaget av publiken. Jag kände mig dessutom hedrad av att dela scen med så prominenta komiker som Karin Adelsköld, Marcus Palm, Eric Andersson och Marika Carlsson.

Det 76:e giget gjorde jag på Dockan. Numera håller de till i samma lokal med ett nytt namn, En Nypa Salt. Det gick bra även det, och jag kvällens näst sista komiker. Avslutade gjorde Anders Celin, och det med besked. Om man inte skrattade så drog man efter andan. Lungorna fick inte en lugn stund när han körde.

Det 77:e giget var mitt första supportgig. Platsen var Gessie Byakrog, och huvudkomiker var min gamle lärare Martin Svensson. Även Lars Magnusson och Joel Sjövall var där och skojade, och Mackan Andersson var konferencier med den äran. Jag hade fått 20 minuter till mitt förfogande, men såg på filmen efteråt att jag hade gått av scenen efter 17 min 20 s. Ingen fara, bättre så än tvärtom. Hela giget gick ju riktigt hyfsat, och ännu bättre hade det gått om jag inte blivit avbruten av skrikande barn stup i ett. Stand up är ett vuxennöje, och att ta med småbarn på sådant gör inte livet lättare för varken publiken, komikern eller ens barnen själva. Men trots detta blev det som sagt en lyckad kväll.

Födelsedag och liknande

Min födelsedag firade jag genom att giga på Pizzeria Rex på Nobelvägen i Malmö, och för oss siffernördar kan jag meddela att det var gig No. 73 för mig. Jag hade tur som körde i första akten, för där var det fortfarande publik. Bl a bestående av en väldigt trevlig polack som bjöd mig på en öl när han fick höra att jag fyllde år. How about that?!

Andra akten var svår för de stackars komiker som uppträdde, men en stor eloge ska ändå ges till de som gjorde det. Trots en publik på bara 4 pers gjorde de ändå det bästa de kunde. DET är riktiga komiker om ni frågar mig!

Det 74:e giget var på en privatfest i Landskrona. Sådana gig brukar alltid vara svåra, men det här var inte det. Alla var så vänliga man kan föreställa sig, och de skrattade åt allt. Bra snaps kanske, vad vet jag? I vilket fall som helst ska Elin Nordén ha tack som ordnade giget.

Over and out. C ya.

Malmös Stand up-nirvana

I måndags (14/6) gigade jag för 72:a gången totalt, och för 3:e gången på Mässingshornet i Kirseberg. Den här gången var det publikrekord hittills, och förmodligen publikrekord totalt också om inte publiken ska sitta i varandras knän. Det är ju inte så stort där.

Som vanligt var det gott om häcklare i publiken, och som lika vanligt var de lika godmodiga som de var fulla. Stämningen blev så där psykadelisk som den bara kan bli på Mässingshornet. Jag hade fått 10 minuter och jag brukar kunna hålla mina tider, men här drog jag över med en hel del. Ingen blev dock sur över det, mycket av överdraget berodde ju på lite oväntad dialog med publiken som slutade bra.

Jag hoppas verkligen den klubben fortsätter. Både publik och komiker har riktigt magiska kvällar där. Har ni aldrig varit där, så gå dit när ni får chansen!

Mässingshornet igen

Hur skapar man så dåliga förutsättningar som möjligt för stand up? På det 71:a giget fick jag en variant; 4 pers i publiken och massor av nytt på en gång. Men jo, det gick faktiskt vägen!

Mässingshornet i Kirseberg är något av ett unikum bland klubbar. Med ensiffrigt antal i publiken varav hälften fulla häcklare borde det inte funka alls, men det gör det alldeles utmärkt ändå. Mycket kan vara tack vare Elin Nordéns insatser som konferencier, för hon har fått jobba hårt båda kvällarna jag har uppträtt där. Men det slutar alltid som väldigt... speciella kvällar.

Jubileum och experiment

Den 20/5 var det dags att fylla jämnt igen. Det 70:e giget utspelade sig på Gött i Mössan i Göteborg. Magnus Betnér har kallat Göteborg för "staden helt utan självironi", men ingenting kunde vara mer felaktigt. Det funkar alltid som bäst när jag inleder med att häckla Ace of Base, Hammerfall och Håkan Hellström, vilket tyder på att den staden har självdistans om någon.

Det var även ett experiment på initiativ från Martin Gustafsson, som var kvällens konferencier. Alla komiker var tvungna att dricka tre glas alkohol innan, för det här kallades "alkoholbaserad stand up". Jag har ju aldrig innan druckit en droppe innan jag går upp på scen, så det här skulle bli intressant. Men det gick faktiskt bra. Dock var det mer tack vare en underbar publik, för jag var väldigt otight och slarvig. I fortsättningen återgår jag till 0 promille före gig.

Världen blir aldrig mer densamma

Den 16:e maj 07:45 lokal tid i Texas (13:45 svensk tid) gick världens bäste sångare och scenartist ur tiden. Ronnie James Dio visste vad artisteri handlade om, nämligen att ha kul på scenen och älska sin publik. Han har alltid varit och kommer alltid att vara ett föredöme för mig. Hans musikaliska arv kommer aldrig att dö, och inte heller det intryck han för alltid gjorde i hårdrocken och i underhållningsbranschen generellt. Står du på en scen ska du alltid göra publiken glada över att de kom ditt, och det gjorde alltid Ronnie James Dio oavsett om det var 10000 pers på Isstadion eller 300 pers på Fregatten i Åkersberga. Ronnie James Dio levde för publiken, och vi som någon gång var publik levde för honom.

Vila i frid och sov gott. Vi kommer aldrig att glömma dig.

4 väldigt varierande gig

Jag får väl medge att jag varit mindre bra på att uppdatera bloggen på ett tag, men nu gör jag ett ryck igen.

Jag gillar premiärer av nya klubbar, och det 66:e giget skedde på Mässingshornet i Kirseberg 2010-04-26. Publiken var väl till hälften de andra komikerna den kvällen, och till hälften lokala fyllon. Men dock trevliga fyllon, de var trots allt med på skämten hela tiden. Den som utmärkte sig mest var nog en kvinna som tydligen hette Erika, som gick igång ordentligt när Eric Andersson kom in på Carolina Klüft. Hon hade MYCKET starka känslor om henne.

Det 67:e giget var på GARVA dagen efter, men det gick inget vidare. Ingen bombning, men jag fick aldrig riktigt upp stämningen. Lärdomen därifrån blev att lägga större vikt vid att ta kontroll över giget direkt, och därigenom få igång en positiv spiral.

I Kävlinge utspelade sig gig No. 68. Där lyckades jag betydligt bättre, verkligen revansch! Trots lite strul med mikrofonsladden i början fick jag igång ett fint flyt, och det nya materialet funkade utmärkt.

Dagen efter körde jag mitt 69:e gig för 14-17-åringar i Hässleholm som hade lovat att avstå från sprit och tobak. Jag såg det som en svår utmaning först, för det trodde jag skulle bli en svår målgrupp. Men de var så entusiastiska så! Jag fick t o m mer skratt än min leverans egentligen förtjänade, om jag ska vara lite självkritisk. Det var Lena Frisk som hade fixat giget, och hon gav mig en hel del bra feedback på vägen tillbaka. Men vi var båda mycket nöjda med kvällen.

Kul inledning, legendariskt slut

I torsdags (den 18/3) var det dags för gig No. 65, även detta på MACK. Jag fick ta över en spot från en rookie som inte kunde just då, och synd var det om honom som inte kunde ta den spoten. Vilken publik! De skrattade ju åt allt, även transportsträckorna fram till poängerna! Jag fortsatte med mitt "Dagens datum-tema", och denna kväll fick det skämtet följaktligen handla om Caligula, då det var precis 1973 år sedan han tillträdde som kejsare.

Al Pitcher avslutade, och det gjorde han genom att riva ner vår backdrop så den ramlade i huvudet på honom. Men han blev inte sur för det.

På det hela taget en alldeles vanlig MACK-kväll, m a o ruggigt lyckad!

Hela världen upp- och ner

Så var det dags för mitt 65:e gig, och det blev först ut på MACK:s Al Pitcher-kväll! Kan man tänka sig ett bättre tillfälle? Jag inledde med ett hundskämt, mest för att jag inte gillar pitbulls, sedan var det dags för hantverkarna att få sina fiskar varma. Jag håller fortfarande igång min "dagens datum-serie", vilket innebar att i torsdags var det Caligulas som fick föräras med en rutin.

Kvällen avslutades med Ny Zeeländaren Al Pitcher, och ni som har sett honom vet vad jag pratar om. Ytterligare kommentarer behövs helt enkelt inte, förutom att jag har fixat bättre spikar nu. Ni som inte ännu har sett honom, ta inte mitt ord på allvar; se själva! Han är hysteriskt kul!