söndag 21 mars 2010

Hela världen upp- och ner

Så var det dags för mitt 65:e gig, och det blev först ut på MACK:s Al Pitcher-kväll! Kan man tänka sig ett bättre tillfälle? Jag inledde med ett hundskämt, mest för att jag inte gillar pitbulls, sedan var det dags för hantverkarna att få sina fiskar varma. Jag håller fortfarande igång min "dagens datum-serie", vilket innebar att i torsdags var det Caligulas som fick föräras med en rutin.

Kvällen avslutades med Ny Zeeländaren Al Pitcher, och ni som har sett honom vet vad jag pratar om. Ytterligare kommentarer behövs helt enkelt inte, förutom att jag har fixat bättre spikar nu. Ni som inte ännu har sett honom, ta inte mitt ord på allvar; se själva! Han är hysteriskt kul!

måndag 15 mars 2010

Människans bästa rondellvän...

Jag tror inte att jag kommer undan det. Lars Vilks rondellhund och mordhoten måste ju bara kommenteras om man har en blogg, det står i grundlagen.

Först och främst gäller det att skilja mellan äpplen och päron. Det behöver man inte göra om man gör en fruktsallad, men det här är ingen fruktsallad. Det är en soppa.

Lars Vilks rondellhund var ingen kränkning av muslimer. Det var inte ens adresserat mot muslimer, utan mot islam. Ser man inte skillnaden bör man söka hjälp för sin religion. Sedan var den i sitt ursprung ingen kränkning av islam heller. Jämför med kristendom. Vi kan se Ecce Homo, Monty Python's Life Of Brian och en betydande andel av det jag har i min skivsamling. Är det kränkningar av kristendomen? Jag återkommer till det.

Lars Vilks gjorde en ful teckning, av allt att döma ett försök att skapa debatt i Sveriges kulturbransch kring vad man får göra och inte göra i konsten. Uppenbarligen inte särskilt lyckat, eftersom debatten nu verkar handla om allt annat än det. Men har han kränkt muslimer, eller ens islam?

En del tycker ju det. I SVT:s Debatt påstod en debattör att Lars Vilks kränkt 1 miljard muslimer. Jag skulle verkligen vilja veta hur man går tillväga rent praktiskt när man räknar antalet muslimer i världen och kommer fram till 1 miljard. Hur man räknar kristna vet jag; man räknar helt enkelt fel! Jag räknades som kristen de första 18 åren av mitt liv, trots att jag inte alls trodde på någon gud alls. Hur räknar man då muslimer? Ber man allihopa räcka upp en hand och stå stilla tills man åkt runt jorden och räknat klart, eller använder man sig av någon form av enkäter? Sedan ska man också konstatera att allihopa kände sig kränkta av en teckning som någon bohem i Sverige har gjort. Hur gör man det? Har han gått runt och frågat 1 miljard människor "känner du dig kränkt nu?"?

Så till kränkningsfrågan; Ecce Homo var kränkande, men inte för kristendomen utan för de som tror att kristendomen är ekvivalent med att hata homosexuella. Monty Python's Life Of Brian var kränkande, men inte för kristendomen utan för Norge som valde att totalförbjuda den. Number Of The Beast var kränkande, inte för kristendomen utan för de som valde att störa sig på ett hårdrocksband från Hackney som skulle bli ett av de bästa vi har sett.

År rondellhunden en bra teckning? Nej, jag kan rita bättre, och det säger allt. Är det en kränkning av islam? Nja... det var det inte från början, men nu har det blivit det. Men det är inte Lars Vilks som har stått för kränkningen. Han stod bara för en dålig teckning. De som stod för kränkningen var de som inte kunde ta att en konstnär 500 mil bort ritade en teckning utan att springa ut på gatorna och leka "hela havet stormar" och bränna öländska flaggor (jodå, gult kors mot grön bakgrund).

Att respektera religiös övertygelse är inte att låta bli att provocera. Att respektera religiös övertygelse är faktiskt att provocera den religiöses tro, för då visar du att du tilltror den troende hans självsäkerhet i hans egen tro.

Schackgiget

Den 4/3 firade jag schackbrädesjubileum på MACK (det var mitt 64:e gig). Så bra det passade då att Zinat Pirzadeh avslutade samma akt (den 1:a), då ju hon kommer från samma land som spelet schack!

Jag inledde kvällen och vände upp och ner på ordningen i mitt material. Kände mig lite ofokuserad, men det fick jag höra sedan bara var bra för mitt agerande på scen. Zinat kommenterade att hon gillade mango-skämtet. Hon är alltid lika positiv, jag gillar sådana människor!

Efter mig steg Lena Frisk upp på scen och testade nytt. Det gick riktigt bra, men vem hade väntat sig något annat? Jag undrar om MACK verkligen är rätt scen för henne att testa nytt på, för så mycket till test blir det ju inte. Hon är så pass vass på scen att hon skulle kunna göra relativt svagt material bra, och det i kombination med MACK:s ganska tacksamma publik gör det ju knappast till något eldprov för materialet. Kanske hon skulle välja svårare klubbar som t ex På Besök för själva testsyftets skull? Men det här materialet var hur som helst riktigt bra.

Apropå bra material, Zinat hade nog med sig de bästa skämten jag någonsin hört henne köra. Hon gjorde välförtjänt succé!

Khalid Gheire avslutade kvällen, och det med den äran. Efter kvällen tog han och jag varsin Samuel Adams på puben vid centralen för att sedan åka hem och sussa nöjt.

tisdag 2 mars 2010

City bjuder på militär inspiration

Förstasidan på City idag: "Kryphål friar drogpåverkade". Då blir man ju intresserad och vill veta mer. "Kryphålet" visade sig vara att om knarkandet skett i Danmark där det är lagligt att vara påtänd kan inte personen ifråga fällas i Sverige. Men är det ett kryphål att det är danskarna som bestämmer i Danmark? Det är väl inget kryphål, det är ett annat land! Enda sättet att täppa till det där "kryphålet" vore väl att invadera Danmark.

Nu borde ju i o f s inte det vara så svårt. Danmarks militärhistoria enligt följande; på 1600-talet förlorar man Skåneland till Sverige, på 1800-talet förloras Sönderjylland till Preussen och på 2000-talet deltar man i Irak-kriget med en u-båt som kommer ner lagom till ökenstriderna.

Hoppas inte Sten Tolgfors läser detta...

torsdag 25 februari 2010

Rookie-våren inledd på allvar

Förra tisdagen (16/2) var det säsongspremiär för GARVA och gig No 62 för mig. Igår (24/2) var det gig No 63 på Dockan. Gemensam nämnare var "tystskrattande" publik, vilket faktiskt är helt ok om ljuset är sådant att man ser ansiktena på publiken. Det gjorde man på GARVA, och på Dockan såg man skratten om man tittade åt höger. På det hela taget gick det bra båda kvällarna, och mitt nya döden- och spökmaterial är riktigt kul att köra även om det tarvar lite finslipning.

En som också uppträdde på Dockan var en ny och lovande förmåga vid namn Tobias Rydberg. Han var väldigt bekväm på scenen, och tajtar han bara till sitt material blir han verkligen bra. Det var andra gången han ställde sig på en stand up-scen, och jag blev riktigt imponerad av hans säkerhet på scenen.

Nästa torsdag firar jag schackbräde, och detta kommer att utspela sig på MACK. Huvudkomiker är Zinat Pirzadeh. Underbar människa och komiker, ska bli skitkul att träffa henne igen!

söndag 14 februari 2010

Jubileumsyra!

Nu har det varit jubileumstider vill jag lova! För min del gjorde jag mitt 60:e gig på Kävlinge Värdshus, vilket var invigningen av den nystartade klubben där (och nej, den ska tydligen inte heta KÄCK). Det gick hur bra som helst, publiken var tacksam och bra. Eric Andersson var konferencier, och det gör han alltid bra. Första akten toppades av Jörund Larsen och hela kvällen avslutades av Teresa Tönisberg. Alla inblandade gjorde bra ifrån sig, och när vi lämnade scenen fick vi spontana applåder. Vilken underbar publik.

Gig nummer 61 utspelade sig på MACK:s 10-årsjubileum, vilket ägde rum på 31-årsdagen av iranska revolutionen då Ayatolla Khomeini tog makten. Var det möjligt att inte skoja om det? Kanske, men jag kunde inte motstå frestelsen. Det gick hem hyfsat, och även här var publiken väl med på noterna. Hantverkarskämtet verkar vara stabilt, och jag är även min frisör tack skyldig för mer än bara klippningar.

Igår var det MACK:s jubileumsfest, och trevligare än så kan nog fester inte bli. Jag fixade en tipsrunda som blev uppskattad, och alla möjliga minnen ventilerades. Ibland är det bra trevligt att hålla på som jag gör.

måndag 4 januari 2010

Stockholmsdebut

Det 59:e giget totalt blev inte bara det första 2010, utan också det första i Stockholm. Big Ben i Stockholm hade jag hört mycket gott om, men det är ju alltid lite nervöst att köra på ett helt nytt ställe. Jag körde säkra kort, och det gick alldeles utmärkt! Visserligen var det över en månad sedan det förra giget vilket bidrog till en viss nervositet. Mitt vänsterben började skaka igen, men sådant är jag ju van vid nu. Publiken var den bästa man kunde önska sig, de hängde med på allt. Konferencier var Tomas Bonderud, och han var...tja, han var...snäll och trevlig i alla fall. Att han kallade mig för Tomas Ternerfors kunde jagf lyckligtvis spinna vidare på som öppningsskämt, men personligen föredrar jag när MC lyckas lära sig komikernas namn. Men som helhet var kvällen jättekul, och Big Ben är helt klart en klubb jag gärna återvänder till.