3 gig i rad

Så blev det en historisk vecka förra veckan. Första gången jag gigade 3 kvällar i rad, och första gången jag körde support.

Det 75:e giget utspelade sig på MACK. Jag inledde kvällen, och det nya blev väl emottaget av publiken. Jag kände mig dessutom hedrad av att dela scen med så prominenta komiker som Karin Adelsköld, Marcus Palm, Eric Andersson och Marika Carlsson.

Det 76:e giget gjorde jag på Dockan. Numera håller de till i samma lokal med ett nytt namn, En Nypa Salt. Det gick bra även det, och jag kvällens näst sista komiker. Avslutade gjorde Anders Celin, och det med besked. Om man inte skrattade så drog man efter andan. Lungorna fick inte en lugn stund när han körde.

Det 77:e giget var mitt första supportgig. Platsen var Gessie Byakrog, och huvudkomiker var min gamle lärare Martin Svensson. Även Lars Magnusson och Joel Sjövall var där och skojade, och Mackan Andersson var konferencier med den äran. Jag hade fått 20 minuter till mitt förfogande, men såg på filmen efteråt att jag hade gått av scenen efter 17 min 20 s. Ingen fara, bättre så än tvärtom. Hela giget gick ju riktigt hyfsat, och ännu bättre hade det gått om jag inte blivit avbruten av skrikande barn stup i ett. Stand up är ett vuxennöje, och att ta med småbarn på sådant gör inte livet lättare för varken publiken, komikern eller ens barnen själva. Men trots detta blev det som sagt en lyckad kväll.

Födelsedag och liknande

Min födelsedag firade jag genom att giga på Pizzeria Rex på Nobelvägen i Malmö, och för oss siffernördar kan jag meddela att det var gig No. 73 för mig. Jag hade tur som körde i första akten, för där var det fortfarande publik. Bl a bestående av en väldigt trevlig polack som bjöd mig på en öl när han fick höra att jag fyllde år. How about that?!

Andra akten var svår för de stackars komiker som uppträdde, men en stor eloge ska ändå ges till de som gjorde det. Trots en publik på bara 4 pers gjorde de ändå det bästa de kunde. DET är riktiga komiker om ni frågar mig!

Det 74:e giget var på en privatfest i Landskrona. Sådana gig brukar alltid vara svåra, men det här var inte det. Alla var så vänliga man kan föreställa sig, och de skrattade åt allt. Bra snaps kanske, vad vet jag? I vilket fall som helst ska Elin Nordén ha tack som ordnade giget.

Over and out. C ya.

Malmös Stand up-nirvana

I måndags (14/6) gigade jag för 72:a gången totalt, och för 3:e gången på Mässingshornet i Kirseberg. Den här gången var det publikrekord hittills, och förmodligen publikrekord totalt också om inte publiken ska sitta i varandras knän. Det är ju inte så stort där.

Som vanligt var det gott om häcklare i publiken, och som lika vanligt var de lika godmodiga som de var fulla. Stämningen blev så där psykadelisk som den bara kan bli på Mässingshornet. Jag hade fått 10 minuter och jag brukar kunna hålla mina tider, men här drog jag över med en hel del. Ingen blev dock sur över det, mycket av överdraget berodde ju på lite oväntad dialog med publiken som slutade bra.

Jag hoppas verkligen den klubben fortsätter. Både publik och komiker har riktigt magiska kvällar där. Har ni aldrig varit där, så gå dit när ni får chansen!

Mässingshornet igen

Hur skapar man så dåliga förutsättningar som möjligt för stand up? På det 71:a giget fick jag en variant; 4 pers i publiken och massor av nytt på en gång. Men jo, det gick faktiskt vägen!

Mässingshornet i Kirseberg är något av ett unikum bland klubbar. Med ensiffrigt antal i publiken varav hälften fulla häcklare borde det inte funka alls, men det gör det alldeles utmärkt ändå. Mycket kan vara tack vare Elin Nordéns insatser som konferencier, för hon har fått jobba hårt båda kvällarna jag har uppträtt där. Men det slutar alltid som väldigt... speciella kvällar.

Jubileum och experiment

Den 20/5 var det dags att fylla jämnt igen. Det 70:e giget utspelade sig på Gött i Mössan i Göteborg. Magnus Betnér har kallat Göteborg för "staden helt utan självironi", men ingenting kunde vara mer felaktigt. Det funkar alltid som bäst när jag inleder med att häckla Ace of Base, Hammerfall och Håkan Hellström, vilket tyder på att den staden har självdistans om någon.

Det var även ett experiment på initiativ från Martin Gustafsson, som var kvällens konferencier. Alla komiker var tvungna att dricka tre glas alkohol innan, för det här kallades "alkoholbaserad stand up". Jag har ju aldrig innan druckit en droppe innan jag går upp på scen, så det här skulle bli intressant. Men det gick faktiskt bra. Dock var det mer tack vare en underbar publik, för jag var väldigt otight och slarvig. I fortsättningen återgår jag till 0 promille före gig.

Världen blir aldrig mer densamma

Den 16:e maj 07:45 lokal tid i Texas (13:45 svensk tid) gick världens bäste sångare och scenartist ur tiden. Ronnie James Dio visste vad artisteri handlade om, nämligen att ha kul på scenen och älska sin publik. Han har alltid varit och kommer alltid att vara ett föredöme för mig. Hans musikaliska arv kommer aldrig att dö, och inte heller det intryck han för alltid gjorde i hårdrocken och i underhållningsbranschen generellt. Står du på en scen ska du alltid göra publiken glada över att de kom ditt, och det gjorde alltid Ronnie James Dio oavsett om det var 10000 pers på Isstadion eller 300 pers på Fregatten i Åkersberga. Ronnie James Dio levde för publiken, och vi som någon gång var publik levde för honom.

Vila i frid och sov gott. Vi kommer aldrig att glömma dig.

4 väldigt varierande gig

Jag får väl medge att jag varit mindre bra på att uppdatera bloggen på ett tag, men nu gör jag ett ryck igen.

Jag gillar premiärer av nya klubbar, och det 66:e giget skedde på Mässingshornet i Kirseberg 2010-04-26. Publiken var väl till hälften de andra komikerna den kvällen, och till hälften lokala fyllon. Men dock trevliga fyllon, de var trots allt med på skämten hela tiden. Den som utmärkte sig mest var nog en kvinna som tydligen hette Erika, som gick igång ordentligt när Eric Andersson kom in på Carolina Klüft. Hon hade MYCKET starka känslor om henne.

Det 67:e giget var på GARVA dagen efter, men det gick inget vidare. Ingen bombning, men jag fick aldrig riktigt upp stämningen. Lärdomen därifrån blev att lägga större vikt vid att ta kontroll över giget direkt, och därigenom få igång en positiv spiral.

I Kävlinge utspelade sig gig No. 68. Där lyckades jag betydligt bättre, verkligen revansch! Trots lite strul med mikrofonsladden i början fick jag igång ett fint flyt, och det nya materialet funkade utmärkt.

Dagen efter körde jag mitt 69:e gig för 14-17-åringar i Hässleholm som hade lovat att avstå från sprit och tobak. Jag såg det som en svår utmaning först, för det trodde jag skulle bli en svår målgrupp. Men de var så entusiastiska så! Jag fick t o m mer skratt än min leverans egentligen förtjänade, om jag ska vara lite självkritisk. Det var Lena Frisk som hade fixat giget, och hon gav mig en hel del bra feedback på vägen tillbaka. Men vi var båda mycket nöjda med kvällen.